- Rutinerade ryttare rider oftast med en bra hand, även om vissa använder sina händer känsligare än andra. Varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga hjälper som möjligt.

- Jag tänker mig alltid in i hur det är att vara häst och hur obehagligt det måste vara om ryttaren har ovarsamma eller okänsliga händer, säger Lotta Björe.
Hästen tar mer skada av om ryttaren rycker den i munnen än om hon till exempel sitter med uppdragna hälar eller lutar sig framåt.

Lotta Björe!

Mjuk och följsam
Vad är då en bra hand? Handen ska vara mjuk och följsam mot hästens mun, och vara en förlängning av tygeln. Det är viktigt att handen är buren med armbågen lätt böjd, utan att handen blir för hög eller ostadig.
- Ett problem som jag ofta ser är en för låg och nertryckt hand eller en arm som är för rak. Då blir tygeltagen stumma.

Händerna ska hållas med en handsbredd mellan och handen ska vara omvriden så att ryttaren ser lite grann av de tre första knogarna på handen. Armbågarna ska vara mjukt böjda och hållas mjukt intill kroppen utan att klämma.

Tygellängden ska vara tillräckligt kort så att ryttarens armbågar hamnar något framför överlivet.
- Rider du med för lång tygel så kommer armbågarna för långt bak. Det leder till att armarna blir yviga  och att du inte blir tillräckligt följsam i sprången.

"Finlir"
Tygeltagen tas främst genom att ryttaren öppnar och stänger handen. Första graden av samling är när ryttaren kramar en aning med handen för att göra en förhållning, medan första graden av eftergift är när ryttaren öppnar en aning på fingrarna. Olika hinder ställer olika krav på eftergift och yngre hästar kräver oftast en längre eftergift.
- "Finliret" sitter i händerna och ryttaren ska inte ge för mycket eftergift med armarna.

Ryttaren ska hela tiden ha en lätt kontakt med hästens mun för att den inte ska lägga sig i framvikt och bli hängande i ryttarens hand. Utan ett jämnt stöd är det svårt att rida i en bra rytm.