Om man tar mig och Salsa till exempel har vi utvecklats jätte mycket tillsammans.

Hade vi vart kvar på steg ett som vi var i augusti för flera månader sen,
skulle jag tyckte det vart hur tråkigt som helst.

Hade jag ridit likadant som jag gjorde när jag var 10 hade vart dötrist ju.
Tänkt om jag fortfarande satt på en liten b-ponny och skumpa runt.
Vilka minnen som dyker upp, HAHAHAH!

Iallafall så tror jag verkligen på det här med att utvecklas.
Man kan inte alltid utvecklas mycket men alltid lite.

Alla utvecklas också i olika takt och för vissa räcker det att utvecklas lite.
Det finns ju dom som vill bli så bra så att dom är bäst i världen,
medans det också finns dom som trivs bra att rida lokalt och inte äns det.
Alla har ju sin egen nivå, men att ändå utvecklas tror jag på.

Jag skulle tycka det var jätte tråkigt att rida om jag aldrig blev bättre.
Det finns stunder i ridningen det går segare och vissa gånger går det fortare.

Framför allt tycker jag det är roligt att utvecklas, att utvecklas tillsammans.
Utan Salsa hade jag inte lärt mig att verkligen rida.
För på henne kan man inte bara sitta och tro hon vill jobba av sig självt.

En fördel för att utvecklas tror jag är en egen ponny och en tränare.
Utan dom möjligheterna kommer man inte komma jätte långt.
Men som sagt, jag tror verkligen på att allt blir roligare om man utvecklas.

Vad tycker ni? Håller ni med mig? :)
Tycker ni också det är både bra och roligt att uvecklas,
eller bryr ni er inte så mycket om man inte blir bättre och är nöjd som det är?